snurpingen

En ny vecka, som jag trodde skulle börja kanon, men nej. Dagen startade med en lång sovmorgon och möte med Anders, som är min nya mentor efter Conny. Det är svårt det där, med nya människor. Conny känner mig, han vet vad jag har gått igenom, hur jag tänker och känner, han har följt mig under mina två första år här på KG, år som har varit händelserika och påverkat och förändrat mig väldigt mycket. Vi vet hur den andra fungerar, och det gör mig lugn och känner mig trygg. Men nu ska helt plötsligt en ny person försöka hjälpa mig med mitt (föräldrarlösa) liv här i Nypan, gällande träning och fritid. En ny person som ska lära känna mig och va mitt bollplank, den som ska leda mig fram på den ibland vingliga vägen till slutet här på KG. Anders är bra, inget snack om saken, men det tar nog en stund innan jag kan prata med honom som jag kan med Conny. Helst av allt önska jag att det var Conny som satt framför mig på mötena. Conny kommer alltid va min "stand in pappa" här i Nypan, och den mannen ska ha all tack han kan få, det är helt enkelt han som har gjort så att jag har lyckats med det jag har gjort under dessa två år.

För övrigt så har min förkylning tagit en ny vändning, och jag gör mitt yttersta för att få ett slut på det snart.



/ S