Ett kärt besök
Jag förvånar mig själv. Saker som jag inte trodde jag skulle kunna göra har jag gjort och känslor som jag inte trodde jag skulle kunna få har jag fått. Jag behöver inga överaskningar av andra, för jag överaskar mig själv så himla bra. Men jag behöver andra, för ensam är ingen stark. Jag har under den senaste veckan insett hur mycket en person kan göra avtryck i ens liv, utan att man tänker på det. Små saker, sysslor, som blir til vanor, vardagen i ens liv, tryggheten. Vi anpassar oss, och glömmer lätt, men minnen försvinner aldrig. Nya vanor sätts till liv och man skapar ett nytt liv, med nya vanor, små saker och sysslor. Men sen väcks minnena till liv och man inser hur mycket små, små saker, händelser som för stunden inte är spciella, betyder. 15 år var jag när jag flyttade från tryggheten, till ett nytt, större ställe. Ett annorlunda ställe men även ett ställe där jag fann en ny trygghet, mycket genom Emma, min vän. Vi är inte särskilt lika varandra, men vi har mycket ihop. Emma, som blev en del av min vardag, en del av mitt hem och en del av min nya "familj", tog sitt pick och pack och flyttade hem till Danmark i våras, men nu är hon tillbaka. Och jag, eller vi, är tillbaka i våra gamla vanor, iaf för en stund.
My Number One
Men allra mest är det barnsligt roligt.
I morgon är det vad jag skulle kalla veckans bästa dag, och på schemat står det bowling.
Team red har utmanat lag blå, och vi är revanch sugna så det skriker om det!
Annars så fortsätter jag att möla bullar när jag inte har något bättre för mig, men egentligen så finns det nog inte så mycket som är bättre, än min egna bulle ♥
David
