snurpingen

Jag och Daniella klarade av vårt sambo liv rätt bra tycker jag, hon hann t.o.m få egen nyckel, men nu är det slut-finito! Allt som finns kvar är skinkost och yougurt. Men trevligt vare, ohja!

Paddlat har jag också gjort, igår vare nämligen mitt första (!?) riktiga pass i K1 med KG sen jag hade körtelfeber. Min inställning och känsla innan var, vad ska man säga, usel? Efter att ha brytit ett försök te pass i våras och varit nere resten av den dagen så var det svårt att vara annat. Men när jag kom in till bryggan efter och Sandra frågade hur det gick var mitt svar enkelt: Jag var glad.

Vi har knappt hunnit vässat pennorna och redan har vi beställt studentmössa med tillbehör! Oj vad det känns konstigt, men skönt. Studenten känns läskig, otäck, som ett stort frågetecken, som ett uppbrott, som slutet på något jäkligt bra och början på något nytt och osäkert? Hur som helst så blev det en finfin mössa som jag lyckades få in KG på, en t-shirt, champagneglas, penna och visselpipa. Konstigt är just var det är!

 
Tisdagar här på KG innebär numera inte bara möte och städ utan även teori. Hade första lektionen i Specialidrott D idag, men egentligen ska jag inte klaga, för poäng får jag allt. Och imorn äre dags för ett attityd-möte. Mina tidigare upplevelser av de är inte så bra, sist fick jag och danskan lov att ta en riktigt lång promenad efter för att snacka av oss, men kanske blir det riktigt bra, vem vet?

Förövrigt längtar jag till helgen, som en tok!