snurpingen

Jo, jag överlevde helgen, galant gick det. Höstregattan blev bättre än vad jag trott, hade glömt hur mkt jag gillar kanot-tävlings-livet. Tidiga mornar, Bajja-Major, blöta kläder och kyla kan tillsammans med bl.a underbart folk bli helt toppen. Det är min grej, helt enkel, och jag har nog saknat det mer än jag trott. Sen att jag håller på att bli en riktig gamling och gick upp i D22 klassen är ju en annan sak, men ja, det var häftigt. Kanoter har hunnit provats, kapell köpts och pizzor med föräldrarna ätits.

Och bara för att det kan va kul och veta, så kan man (iaf jag) suga på en honungs halstablett i ca 1 h och 40 min, tristess i buss är inget problem för Jossan och mig.





Men det bästa av allt var nog tiden mellan 20-22.00 på söndags kväll

/S

Oj, man kan iaf säga att mycket har hänt, annars vore det nåt fel. Livet här på KG rullar på rätt skönt, vi är glada å trivs ihop. Ettorna har visat sig vara skönare prickar än ja trott, rätt humoristiska faktiskt . 

Jag har hunnit med att vara ute och övernattat med Natur & Friluftsliv B gruppen ute vid Stendörren, haft sönder min mobil, vart på sjukt roligt överaskningskalas och haft mysiga tv-kvällar.

Imorn åker jag till Jönköping, det hör liksom till att va där minst en gång om året. Det är dags för årets sista tävling, och för mig min andra för hela säsongen. Kan inte direkt påstå att jag är jätte taggad, men det ska bli kul och mysigt, att få bo med klubben, träffa alla kanotkompisar och ja, va där man brukar va, på kanottävling. 

Planer smids, det är nämligen så att jag blir ett år äldre på måndag, och det ska firas. Just detta står för dagens största garv och missförstånd.

Och om en vecka är jag tillbaka där jag kommer ifrån, obeskrivligt skönt. 

Sen får jag inte glömma dej..

Jag och Daniella klarade av vårt sambo liv rätt bra tycker jag, hon hann t.o.m få egen nyckel, men nu är det slut-finito! Allt som finns kvar är skinkost och yougurt. Men trevligt vare, ohja!

Paddlat har jag också gjort, igår vare nämligen mitt första (!?) riktiga pass i K1 med KG sen jag hade körtelfeber. Min inställning och känsla innan var, vad ska man säga, usel? Efter att ha brytit ett försök te pass i våras och varit nere resten av den dagen så var det svårt att vara annat. Men när jag kom in till bryggan efter och Sandra frågade hur det gick var mitt svar enkelt: Jag var glad.

Vi har knappt hunnit vässat pennorna och redan har vi beställt studentmössa med tillbehör! Oj vad det känns konstigt, men skönt. Studenten känns läskig, otäck, som ett stort frågetecken, som ett uppbrott, som slutet på något jäkligt bra och början på något nytt och osäkert? Hur som helst så blev det en finfin mössa som jag lyckades få in KG på, en t-shirt, champagneglas, penna och visselpipa. Konstigt är just var det är!

 
Tisdagar här på KG innebär numera inte bara möte och städ utan även teori. Hade första lektionen i Specialidrott D idag, men egentligen ska jag inte klaga, för poäng får jag allt. Och imorn äre dags för ett attityd-möte. Mina tidigare upplevelser av de är inte så bra, sist fick jag och danskan lov att ta en riktigt lång promenad efter för att snacka av oss, men kanske blir det riktigt bra, vem vet?

Förövrigt längtar jag till helgen, som en tok!

Ännu en helg har snart gått, och den har varit riktigt bra på många olika sätt. Jag har bl.a börjat komma igång med träningen och fått kladdat med en biskvi. Jag och Dani har haft ännu en filmkväll som slutar som den bör göra och min lägenhet har blivit fräsh. Jag har äntligen fått sett hela "Hitta Nemo" och tittat noga in i en kudde till "Rec".
 
Och kanske bäst av allt så har jag fått en ny "sak" på hjärnan.    

Idag är det förövrigt min harmoniske vän, prickens och min bästa K2 polares födelsedag, Michis blir alltså 17 år-
GRATTIS!



/S

Lill lördag idag, och jag kände mig så pass frisk så jag vågade hänga med KG-folket på riktigt. Blev Idol i sofforna, och ettorna är egentligen rätt coola. Känns som att det kommer bli bra det här, fast såklart, 89/88:orna va nog rätt bra dem med, lite bättre kanske tom, men de visar sig.

Förövrigt så ska jag och Daniella leva sambo liv på måndag, mycket spännande..

Och om man av någon anledning vill veta hur många Kanadagäss som får plats på 200 m på piren, så är svaret ca 178 stycken, bara så man vet.  



/S

NO MORE FRANCE! Åh va vi är glada, åh va vi är nöjda. Äntligen har 4 veckors missnöje av oss elever fått våra tränare att inse att nej, vi vill inte tillbaka till regninga, blåsiga & kalla Frankrike en gång till, även fast vi vet att det funkar. Och de har skött sig mycket bra, för i vår kommer KG styra kosan mot ett mycket bättre och varmare land (med förhoppningsvis sol) och god mat och bra träningsanläggningar. Det är Spanien och Sevilla som kommer vara vårt ställe i två veckor i slutet av mars och i början av april, tydligen är en hel del redan bokat, och därav kanoter så vi slipper ha med våra. Det känns bra, helt enkelt.

Dagen annars har vart helt okej, och det känns som att jag har kommit en bit på vägen gällande en hel del,
och det är något som jag tycker om.



/ S

En ny vecka, som jag trodde skulle börja kanon, men nej. Dagen startade med en lång sovmorgon och möte med Anders, som är min nya mentor efter Conny. Det är svårt det där, med nya människor. Conny känner mig, han vet vad jag har gått igenom, hur jag tänker och känner, han har följt mig under mina två första år här på KG, år som har varit händelserika och påverkat och förändrat mig väldigt mycket. Vi vet hur den andra fungerar, och det gör mig lugn och känner mig trygg. Men nu ska helt plötsligt en ny person försöka hjälpa mig med mitt (föräldrarlösa) liv här i Nypan, gällande träning och fritid. En ny person som ska lära känna mig och va mitt bollplank, den som ska leda mig fram på den ibland vingliga vägen till slutet här på KG. Anders är bra, inget snack om saken, men det tar nog en stund innan jag kan prata med honom som jag kan med Conny. Helst av allt önska jag att det var Conny som satt framför mig på mötena. Conny kommer alltid va min "stand in pappa" här i Nypan, och den mannen ska ha all tack han kan få, det är helt enkelt han som har gjort så att jag har lyckats med det jag har gjort under dessa två år.

För övrigt så har min förkylning tagit en ny vändning, och jag gör mitt yttersta för att få ett slut på det snart.



/ S